Compagnie of Strangers

Manus & regi, Pelle Öhlund & Nina Jemth. Musik, Jan-Erik Sääf.

På scen, Moomsteaterns skådespelare och Barbes.

 

Ett fantastisk projekt på Moomsteatern! En stor publik och konstnärlig framgång. Jag fick förmånen att fylla de flesta av föreställningens 90 minuter med musik. Musiken blev trolsk, minimalistisk och ofta långsam med mycket luft.

 

MUSIK
Krökta tanterna. Coola tanter som gärna drar fram en sjysst motorsåg då och då.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

 

 

TEXT UR PROGRAMMET

Hur skriver man musik till en pjäs med den den långsamma, fantasifulla och samtidigt härligt skruvade estetik som Pelle och Nina har? Vi började med musikförlagor. Jag fick Spotifylistor och lyssnade på Philip Glass, Detektivbyrån, Yann Tiersen, The Knife och flera. Minimalistisk musik, underbar, men just det, skrämmande långsam. I vart fall för en person med mitt hastiga tempo…

Men jag började skriva, letade teman och klanger. Jag bestämde mig för att ofta sätta mig i en skön stol och bara andas ut. Så sällan man gör det. Min musik, liksom världen runt ikring vill ständigt framåt, böljar upp och ner. Snabbare, snabbare. Jag tvingade mig att stanna upp.

Ballerinan är jag särskilt nöjd med. Den börjar med ett enkelt brutet ackord, som upprepas med små, små förändringar. Men istället för att ta nästa ackord där det borde komma så får frasen andas ut, vila innan nästa kommer. Efter 2.20 kommer äntligen hela A-temat för första gången och på åtta minuter bara två gånger till. Men väl avvägt så leder musiken framåt samtidigt som den försätter oss som lyssnar i ett tempo där vi hinner både andas in och andas ut. Och då hinner man också verkligen känna efter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *